2011-02-10 / 22:49:33 / vardagen
Uppsats om att cykla i för jävlig snö.

Idag har det snöat. Och det har inte snöat lite heller, det är som om molnen samlat på sig snö i en månads tid och slöpper allt på samma gång. När jag cyklade till skolan imorse var det inte så mycket snö på vägarna, det gick relativt lätt (så lätt det nu kan gå med massa is och stelnad slask på vägarna), men när jag kom hem från skolan var det minsann andra bullar (eller förresten, det blev inga bullar överhuvudtaget...)

4 timmar = en hel del jävla snö. Cyklade till gymmet, vilket var en kamp i sig, men det är vägen efter gymmet som är det jobbiga. Hela vägen var jobbig, men när jag kom in på Nygatan (gatan som jag brukar cykla längst för att komma hem, och det är ingen kort gata kan jag berätta för er) blev det ännu värre, fan vilken jävla snö det var där!!! Oplogat och så hade bilarna kört där så mycket att snön var tillplattad, men inte tillräckligt att den var hård så att man kan cykla på den. Så när man cyklade på den så gick den sönder i bitar och bakhjulet bara slirade hit och dit helt utan kontroll. Sjukt jobbigt. När jag kollade bakåt på mina cykelspår så såg det ut som om det varit värsta fyllot som cyklat där och inte jag, spåren var helt vingliga.

Men det är inte slut här, hade ju volleyträning på kvällen också, och dit cyklar jag ju. Sista biten på 400 meter var helt jävla mardrömslik! Det var oplogat, nertrampat och löst. Cykelhjulet typ fastnade i snön och allt bara slirade, det gick verkligen inte att cykla, så jag fick erkänna mig besegrad och gå istället. Vilket inte heller var så lätt i den snön och dessutom fick bakre cykelhjulet för sig att inte snurra på grund av all snö så jag fick släpa jävlen hela vägen. Likadant var det på hemvägen.

Jag är verkligen inte den som hoppar av cykeln och leder cykeln istället för att cykla, har inte gjort det en enda gång denna vinter, och då kan jag berätta att jag varit med om blixthalka, slask, guppig ishal fryst slask, nyfallen snö över hal is, svart is, lös snö och ja... You name it. Men aldrig har jag hoppat av cykeln och gått förrän idag. Jag erkänner mig besegrad, moder jord, det kan sluta snöa nu!

Knappt någonting tar så på krafterna som att cykla just nu, inte fysiskt utan psykiskt. Man måste vara på helspänn hela tiden och beredd på att ta emot sig om man faller, kolla in vägen in i minsta detalj för att inte råka cykla på fel ställe så att man faller och dör och samtidigt ha koll på bilar, trafikljus, andra cyklister och fotgängare. Jag är faktiskt ganska imponerad av vilken balans eller vad det nu är jag har, har inte fallit en enda gång trots allt detta, och då har jag ändå cyklat ofta denna vinter. *peppar, peppar, ta i trä* haha... Nästa gång jag sätter mig på cykeln kommer jag väl falla och bryta benen bara för att jag skrev detta... :P

Jag har ingen aning om hur mycket jag har svurit för mig själv idag på grund av detta, det har gått så långt att jag inte vetat om jag skall skratta eller gråta. Det blev väl någon blandning av det tror jag, "faaaahahahahahaaaan!"

Hoppas dom lyckas ploga bort det mesta innan det blir helt nertrampat och guppigt och jävligt....

Den dagen vägarna är helt snö- och isfria kommer jag att vara en lycklig människa. Men jag tror det kommer ta en tid innan man vågar dra på för fullt och svischa till skolan och träningarna igen, har blivit så van nu att cykla försiktigt och lika långsamt som en 90-årig mommo med rullator går... Det suger, jag tycker om att svischa!!

Äh, nu skall jag sluta flamsa. BAJ!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg / hemsida:



Trackback